Hemkommen

Jag är tillbaka i verkligheten igen, safe and sound.

Israel var mycket bra, jag fick se en massa och uppleva och vara med på en blandning av saker. Visserligen finns det saker som hade kunnat vara bättre också, men man ska fokusera på det positiva. Tex att jag var cirka en mil ifrån Gaza, men lyckades undvika alla bomningar som skedde samtidigt som jag var där, eller att jag hamnade i en palestinsk stad i Västbanken med min judiske vän, och ingen attackerade oss, utan vi tvättade bilen och fick en arabisk guide i Jerusalem på köpet. Sådana historier är det som gör en resa minnesvärd!

Nu är jag som sagt tillbaka i vardagen i skolan. Inget speciellt som hänt där sedan sist, utan det rullar på så sakteliga.

I helgen är det kick off med resebolaget, vilket ska bli himlans kul. Att få träffa alla igen, inklusive chaufförerna som också får vara med! Plus att jag ska få vara mentor åt en ny tjej i år, superspännande!

Jag har börjat förbereda mig inför säsongen, med ny fakta till min nya resa, och information om hotell och utflykter. Jag ser verkligen fram emot att få testa en "riktig" resa på riktigt, istället för bara sol och bad som det mest varit hittills. Dessutom ska min älskade lilla Mams få följa med på resan. Det gör det hela ännu roligare naturligtvis!

Den jädrans bäcken...

Ja, den man aldrig ska ropa hej förrän man är över, ni vet.

Seb var verkligen lika glad som jag över att åka till Israel. Men så visar det sig att han inte har något giltigt pass och att det inte går att ordna innan resan. Skit. Hans pass blev stulet i Australien, så för att kunna åka hem fick han ett provisoriskt medan han var där. Nu har han varit tillbaka i Frankrike sedan juni, men inte fixat något nytt. Vilket han nu bittert ångrar naturligtvis. Så det blir att jag åker ensam i alla fall.

Men vad gör väl det? Jag kommer ha kul med Orn, som vi kan kalla min israeliske kompis, och upptäcka Israel ändå, även om inte Seb är med oss.

Jag har väl insett att det kommer att bli några tuffa dagar med späckat schema och antagligen alldeles för lite sömn, man å andra sidan så måste man ju ta tillvara på tillfället. Leva och uppleva medan man har möjligheten. Och det är precis det jag tänker göra! På tisdag eftermiddag bär det av söderut mot Köpenhamn och till Tel Aviv, via Zürich. Det kommer bli kanonbra!


Reunion i Israel

Wow! Jag lyckades övertala min gamla franska sambo Seb, ni vet han som jag bodde i en bil tillsammans med i två månader i Alice Springs och Darwin, om att följa med till Israel. Vi träffades på campingplats i Alice, och det var även där vi träffade israelen, och vi tre umgicks rätt mycket där nere. Så det kommer bli världens häftigaste reunion i Tel Aviv. Det kanske allra bästa är att jag och Seb kommer att flyga samma flighter mellan Tel Aviv och Zürich. Jag längtar verkligen!

Israel nästa!

Nu blir det så här istället: Jag hoppar av tyskan helt och hållet, och satsar istället på mina två jobb: speciallärarvikarie och reseledare. Men innan jag tar tag i förberedelserna inför resesäsongen så passar jag på att boka en impulsresa till... Israel!

Jag lärde känna en israel i Australien, och i torsdagskväll fick jag reda på att han var tillbaka i Israel efter tre års frånvaro. Han ska bara stanna i tre veckor, så därför gällde det för mig att verkligen ta chansen. Hur ofta får man en privatguide i Israel liksom? Så därför har jag nu bokat in mig med Swiss nästa vecka. Tjohopp, så enkelt var det!

Jag undrar hur många länder jag faktiskt varit i nu. Det tar nog en stund att tänka efter här nu.

Europa: Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien, Storbritannien, Schweiz, Andorra, Luxemburg, Grekland (Kreta) och Gibraltar (som jag faktiskt räknar som ett eget land även om det kanske egentligen tillhör Storbritannien) (12 st)
Asien: Japan, Hong Kong, Sydkorea, Israel (jag har ju inte varit där än, men räknar med det i alla fall) (4 st)
Oceanien: Australien (1 st)
Centralamerika (?): De två karibiska öaarna St Barths och St Martin som tillhör Frankrike och Holland
Afrika: Teneriffa som ju tillhör Spanien

Mellanlandningar: Holland, Kina, Turkiet, Förenade Arabemiraten

Totalt antal besökta länder blev alltså 17, om man räknar Gibraltar som ett land.

Det som var, är och ska bli

Nja, så mycket till bloggande har det inte direkt blivit. Mina dagar är fullspäckade som de är redan nu.

Jag var kvar hos klassen i en vecka till, och jag saknar dem något enormt. Jag kom lätt in i klassen och kände mig som en av dem, fast med mer ansvar och makt naturligtvis. Men utan att överdriva så är den klassen en av de bästa på hela skolan, och det vet jag eftersom jag har jobbat i alla 14.

Just nu är det sportlov, vilket är skönt eftersom jag har jobbat två veckor som speciallärare i matte och NO. Inte riktigt resurspedagog alltså, men åt det hållet. Det har varit jättekul och verkligen intressant att få se den delen av skolans värld, och som det ser ut nu så finns möjligheten att jag blir kvar hela terminen ut om de inte hittar någon som faktiskt är utbildad lärare. Fingers crossed!

Igår bestämde jag mig för att hoppa av en delkurs på tyskan. Att plugga 100% och jobba 80% blev lite väl mycket, så nu räcker det med en total på 160%, det känns mer lagom, eller hur? Vi får väl se hur väl det slår ut.

För ett tag sedan fick jag även mitt reseschema inför sommaren. Inte dåligt med tio resor totalt! Fast jag tackade nej till en av dem eftersom jag känner att jag vill vara hemma liiiite mer än föregående år. I år ska jag dessutom få lära upp någn ny förmåga, ska verkligen bli jättespännande och kul!

Så, så ser det ut just nu. Om en liten stund ska jag åka ock klippa mig i Sverige för första gången sedan jag slutade gymnasiet, tror jag i alla fall. Helt otroligt när man tänker efter. Senast jag klippte mig var i april förra året, i Spanien. Innan dess var i januari, i Sydkorea. Innan dess var det nog i januari året innan, på mitt favoritställe i Spanien. Och innan det tror jag att det var hos en sydkoreansk frisör i Australien. Eller nej, jag klippte mig på en campingplats i Australien också. Det var en annan "backpacker" (hon var en medelålders kvinna som jobbat som frisör) som klippte mig där för 50 kronor. Innan det kan det ha varit i Spanien, men jag är inte helt säker. Det jag är säker på är att jag inte är säker på vad jag ska göra med mitt hår idag. Det är långt och inte speciellt slitet, trots att det alltså gått tio månader sedan det sist såg en sax. Och jag vill ha det ännu länge! Men, vi får se hur många cm som ryker idag.

Åter tillbaka

Nu ska vi se om bloggandet kan komma igång igen, men det är väl tveksamt.

Sedan jag skrev sist har det hänt en massa saker. Min pappa dog strax innan jul efter en tids svår cancer, och det är väl inte direkt någon underdrift om jag säger att det var den värsta julen och nyåret i hela mitt liv.

Sista dagen jag jobbade på skolan var första december, och sedan dröjde det ända till 16:e januari innan jag vågade mig tillbaka in i verkligheten igen. Jag jobbade två dagar som vanligt med lite olika lektioner, men på onsdagen fick jag istället börja som elevassistent i en helt underbar klass. Kanske den bästa på hela skolan. Jag hade fem killar under mitt ansvar i 1,5 vecka, och det gick förvånandsvärt bra. Så bra att jag antagligen ska börja som resurspedagog istället på måndag. Det är fortfarande lite oklarheter som måste redas ut, men som det ser ut nu kan det tänkas bli lite mer långvarigt än mina vanliga vikariedagar. Spännande ska det i alla fall bli!

Dessutom har jag börjat plugga tyska på distans, något som visat sig vara mycket mer krävande än vad jag hade trott. Vi får se hur väl det slår ut, eller om jag helt enkelt får nöja mig med skoljobbet. Men jag ska i alla fall ge det ett ärligt försök.

Senare i vår börjar ju resorna till Spanien igen, och det måste jag också förbereda. Meningen är ju att hela tiden förbättra sina kunskaper och kunna göra varje resa så perfekt som bara möjligt. Än har vi inte fått några scheman, men jag väntar med spänning på hur min sommar kommer att se ut.

Paus

Jag är inne in bloggpaus. Det har kommit helt andra saker i vägen men jag hoppas kunna återvända hit i sinom tid.

Långt till helgen

Det är bara torsdag, men jag längtar till helgen. Det har varit en ganska jobbig vecka och jag skulle verkligen behöva vila ut ordentligt.

I tisdags hade jag ett ämne som jag hittills inte haft, hemkunskap. Uschanimej, jag fick ha en femteklass direkt på morgonen, och ja, de skötte sig någorlunda, men de hade ju femhundra frågor samtidigt. Hur ska man skära potatisen? Hur länge ska det koka? Vilken värme ska det vara på? Var är matfettet? Gör jag rätt nu? Ser detta bra ut? osv osv... De gjorde pastagratäng och de flesta lyckades få sina ganska bra.

Värre var det med åttorna efteråt. De skulle göra fiskgratäng, och det var tre killar som lyckades bränna sönder alltihopa så det inte gick att äta, och en annan kille brände en kastrullbotten. Yiihaa! Men skolan står kvar i alla fall, så den brann inte upp.

Igår hade jag bara bild hela långa dagen. Jag måste säga att det är nog det tråkigaste ämnet man kan ha som lärarvikarie. Man bara sitter där eller går runt och kollar på vad ungarna gör för något. Riktigt utmanande med andra ord. Men, men, man får ta de tråkiga ämnena också, helst utan att klaga för mycket.

Idag blir det förhoppningsvis lite tyska. Jag har redan pratat med tyskläraren och hon har gett mig instruktioner för både idag och imorgon. Så det ska bli lite roligare. Dock vet jag inte om jag får något mer i eftermiddag, för hon har bara två lektioner på förmiddaggen. Men å andra sidan skulle det vara rätt skönt att komma hem vid lunch och bara ta det lungt för en gångs skull.

Morgon för en vikarie

Då sitter jag här igen, väntandes på att skolan ska ringa.

Jag är helt i ordning, kläderna är på, sminket och håret är fixat, frukosten äten och tänderna borstade. Det enda som saknas nu är ett ynka litet samtal eller sms om att jag ska jobba idag. Vanligtvis hör de av sig strax innan halv åtta, men det kan bli så sent som tio i. Därför sitter jag nu här och väntar. Ringer de inte går jag och lägger mig och sover ett par timmar till.

I eftermiddag ska jag nämligen köra till Göteborg en vända, och då gäller det att vara utvilad. Men, vi får väl se vad som väntar.

Plikten har kallat

På begäran kommer här en uppdatering om min veckan.

Det har varit en vecka full av jobb, 8.00-15.15 varje dag. Jag minns knappt dag för dag längre, men jag har haft en hel hög med ämnen: Bild, spanska, svenska, engelska, språkval med både svenska och engelska, kemi, biologi, matematik och geografi. Jag har säkert glömt något, men det börjar bli så mycket att jag inte längre kan hålla reda på allting.

Det roligaste är såklart spanskan, men även kemi och biologi har varit intressant att ha. Jag har haft genomgång på både syror och baser och en cells olika delar. Och faktum är att jag tror att eleverna lärde sig något, eller man kan ju hoppas i alla fall.

Fredagen var den mest kaosartiga dagen under hela min lärarvikariekarriär hittills. Tisdagen var visserligen en utmaning, jag tror det var 6-7 lärare som var borta, och vi var 4 vikarier, inte jättevanligt på en ganska liten högstadieskola. Men i fredags var vi bara två, och när vi gick igenom dagens sysslor tillsammans med rektorn såg allting bra ut. Jag skulle ha språkval engelska, och två vanliga engelsklektioner plus en i svenska, och den andra tjejen skulle ta lite SO-ämnen. Inga konstigheter.

Problemet uppstod när jag av en slump fick höra av en annan lärare att det stod en klass som skulle ha svenska som inte hade någon lärare. Då visade det sig att ytterligare en lärare var sjuk. Jag tog då tag i saken och höll i både språkvalet och svenskan. Samtidigt. Som tur var befann sig klasserna i två lektionssalar väldigt nära varandra och dessutom hade jag och svenskspråkvalsläraren slagit ihop våra klasser för att de skulle få titta på en film om gymnasieskolan, så hon kunde sköta om dem ganska mycket på egen hand.

Eleverna som hade svenska fick läsa sina bänkböcker och fick dessutom sitta var de ville i skolan, och de flesta satt i sofforna i uppehållsrummet. Det förvånade mig att varje gång jag kom dit för att titta till dem så satt de faktiskt tysta och läste. Duktiga åttor.

Nästa lektion skulle jag ha engelska, men då skulle den andra sjuka läraren ha svenska som språkval. Ännu en krock alltså. Den löste jag med att eleverna som skulle ha engelska fick fortsätta jobba med sina arbeten om Sports på egen hand, dock inne i klassrummet, och språkvalseleverna fick läsa bänkböcker eller plugga till eventuella prov. Direkt efter dessa två lektioner skulle jag ha ytterliggare en engelsklektion med en niondeklass som brukar gå mig på nerverna. De skulle skriva en filmrecension, men en ganska komplicerad sådan, och det var kaos av värsta sorten. Slår man upp kaos i en ordlista skulle man kunna få fram en bild på lektionen i fråga. Så trött blev jag på oordningen. Problemet låg lite grann i att eleverna inte förstod uppgiften och det dessutom inte fanns tillräckligt med instruktionspapper till allihopa. Så läraren kommer få problem på tisdag när recensionen ska vara inlämnad, men jag har förvarnat henne.

De här fem lektionerna hade jag på tre timmar, så när det var dags för lunch var jag ganska slut på energi. Men dagen var ju inte slut, utan jag hade ännu en lektion, i svenska med samma åtta som jag hade engelska med på förmiddagen.

Som tur var fick jag ihop en superbra lektion där vi hade en mycket intressant diskussion om hur man är en bra lyssnare, både när man pratar med någon och när man lyssnar på en presentation i klassrummet. Efter den lektionen kände jag mig konstigt nog full av ny energi och kunde ha haft fler lektioner. Men, man ska ju sluta när man är på topp, och det var rätt skönt att gå ner till expeditionen och hålla lite koll på eleverna i uppehållsrummet istället.

Det var min jobbvecka det. Många lärare som varit både sjuka och lediga, och nu återstår att se hur den här veckan utvecklar sig. Jag måste bara tillägga att det roligaste nästan var i fredags, vi bestämde aldrig med rektorn att vi skulle jobba, men eftersom jag visste att det var två (blev ju som bekant tre) lärare som skulle vara borta så bestämde jag mig för att köra dit, trots att han inte ringt på morgonen. När jag kommit ungefär halvvägs ringde han och blev glatt överraskad när han fick höra att jag redan var på väg. Det samma gällde den andra vikarien, hon var också på väg när han ringde henne. Det är rätt bra när vikarierna har så pass bra koll att de kommer utan att de ens blivit inringda. Det kallas plikttrogenhet.

Måndagslektioner

Oj, oj. Idag var en fullspäckad dag.

Lovet har ju som sagt var tagit slut, och det kändes idag. Tio i åtta ringde de från skolan och bad mig komma dit, vilket jag ju naturligtvis ville. Det började med att jag skulle ha tre lektioner bild och två lektioner biologi. Två olika ämnen och två olika lärare. Inte så konstigt.

Men sedan blev spanskläraren sjuk och gick hem, så då fick jag ta det istället för första timmen biologi. Så det slutade alltså med tre olika ämnen, för tre olika lärare. Snacka om att känna sig ombytlig och lite smått schizofren. Men kul har det varit. Roligast var faktiskt spanskan (inte så konstigt eftersom det är det jag vill ha) och biologin (mindre otippat). Bilden är minst rolig eftersom de bara ska sättas i arbete och sedan hållas på en relativt lugn nivå, vilket inte alltid är så lätt minsann.

Imorgon blir det något liknande. Jag vet bara att jag ska jobba hela dagen, men vet fortfarande inte vad det blir för lektioner. Spännande...

Så mycket skönare

Det har varit en väldigt skönt lovvecka.

Jag har storstädat toaletten och rensat bort hår i duschen.
Jag har för första gången bytt till vinterdäck på bilen.
Jag har sett andra delen i Twilightsagan (ja, jag har väntat både länge och väl med att göra detta, och det beror helt enkelt på att jag velat läsa böckerna innan jag ser filmerna, men tyvärr har jag blivit medtvingad till premiären av fyran, så därför måste jag se de andra filmerna innan jag sätter mig i biosalongen den femtonde).
Jag har sett mitt första avsnitt av Så mycket bättre.
Jag har börjat städa lite i mitt rum.

Och det bästa av allt? Jo, det är en dag kvar på veckan, för imorgon är det söndag!

En oplanerad vecka

Den här veckan är det lov i skolan, vilket innebär att jag slipper gå upp i ottan för att kanske jobba. Underbart skönt att kunna sova ut ordentligt.

Planerna för veckan är inte så många. Ikväll är det andra och sista delen i en barnolycksfallskurs jag går på. Jag har tänkt göra en lite mer grundlig städning av badrummet, och eventuellt även mitt rum. För övrigt är det ganska öppet i almanackan.

Idag ringde jag taxibolaget i Malmö hos vilka jag förlorade min mobil när jag var på kick outen. De har fortfarande inte fått in min älskade lilla mobil. Därför har jag nu även skickat iväg en elektronisk anmälan till Skånepolisen för att se om någon ärlig och vänlig själ hittat den och lämnat in den till dem. Man kan ju hoppas i alla fall. Annars blir jag nog så illa tvungen att köpa en ny, och då är det kanske lika bra att man blir så modern av sig att man köper en touchtelefon. Men först och främst vill jag ha tillbaka min gamla mobil. Den är ju faktiskt rosa!

Maskerad x 2

Ännu en helg går mot sitt slut, även om just den här helgen ju faktiskt varit en hel timme längre än de flesta andra.

Som ni säkert vet har det firats Halloween, och jag var på fest där utklädnad var obligatorisk. Jag och min kenyanska kompis klädde ut oss till värsta coolingarna, nämligen Men in Black. Hon som Agent J (Will Smith) och jag som Agent K (Tommy Lee Jones). Vi var definitivt de häftigaste typerna inom milsavstånd.

Förra helgen var jag också utklädd, men då till golfare. Grejen med det var att vi hade kick out med reseledarjobbet, och enligt ingjudan skulle klädseln vara "swingvänlig", vilket jag tolkade som golfklädsel. Tydligen var det bara jag och två andra som nappat på hela idén, för ingen annan hade klätt ut sig utan kom i helt vanliga festkläder. Till och med kontoret. De andra två klädde ut sig tillsammans, den ena som en Tiger och den andra som en Skog. Hänger ni med på poängen med det hela?

Nåja, att klä ut sig är roligt, men det är roligare om alla gör det, inte bara 3 av 100. Därför får man passa på när det vankas amerikanska högtider istället. Undrar vad det blir nästa år?

Musfångare

Jag glömde skriva en sak! Idag fångade jag för andra gången i mitt liv en mus med mina bara händer!

Om ni minns från min tid i Australien fick vi besök av en liten mus i Sydney. Titta HÄR om du inte minns.

Den australiensiska musen var visserligen något större, men det var minst lika häftigt att fånga en i skolan idag! Av någon anledning har en öppning upp till vinden på skolan varit öppen, och ett antal möss har tydligen smitit ner i själva skolan. När jag satt i arbetsrummet kom en av lärarna in och frågade om ingen kunde rädda en liten stackars mus som sprang runt i uppehållsrummet i korridoren. Det var nämligen en annan lärare som hade en musfälla i högsta hugg för att försöka fånga in den lilla stackaren.

Jag, som ju har viss musfångarerfarenhet, sprang direkt ut och började till elevernas stora förtjusning försöka tränga in musen i ett hörn så jag skulle få fatt i den. Efter inte alls speciellt lång tid lyckades jag alltså få grepp om den, och tillsammans med eleverna släppte jag sedan ut den i skogen. Hoppas inte den fryser ihjäl inatt bara, men jag tror nog att den hittar något varmt gömställe att krypa ner i.

Dagens goda gärning alltså. Att rädda en mus från ett hemskt öde.

RSS 2.0