En oplanerad vecka
Planerna för veckan är inte så många. Ikväll är det andra och sista delen i en barnolycksfallskurs jag går på. Jag har tänkt göra en lite mer grundlig städning av badrummet, och eventuellt även mitt rum. För övrigt är det ganska öppet i almanackan.
Idag ringde jag taxibolaget i Malmö hos vilka jag förlorade min mobil när jag var på kick outen. De har fortfarande inte fått in min älskade lilla mobil. Därför har jag nu även skickat iväg en elektronisk anmälan till Skånepolisen för att se om någon ärlig och vänlig själ hittat den och lämnat in den till dem. Man kan ju hoppas i alla fall. Annars blir jag nog så illa tvungen att köpa en ny, och då är det kanske lika bra att man blir så modern av sig att man köper en touchtelefon. Men först och främst vill jag ha tillbaka min gamla mobil. Den är ju faktiskt rosa!
Maskerad x 2
Som ni säkert vet har det firats Halloween, och jag var på fest där utklädnad var obligatorisk. Jag och min kenyanska kompis klädde ut oss till värsta coolingarna, nämligen Men in Black. Hon som Agent J (Will Smith) och jag som Agent K (Tommy Lee Jones). Vi var definitivt de häftigaste typerna inom milsavstånd.
Förra helgen var jag också utklädd, men då till golfare. Grejen med det var att vi hade kick out med reseledarjobbet, och enligt ingjudan skulle klädseln vara "swingvänlig", vilket jag tolkade som golfklädsel. Tydligen var det bara jag och två andra som nappat på hela idén, för ingen annan hade klätt ut sig utan kom i helt vanliga festkläder. Till och med kontoret. De andra två klädde ut sig tillsammans, den ena som en Tiger och den andra som en Skog. Hänger ni med på poängen med det hela?
Nåja, att klä ut sig är roligt, men det är roligare om alla gör det, inte bara 3 av 100. Därför får man passa på när det vankas amerikanska högtider istället. Undrar vad det blir nästa år?
Musfångare
Om ni minns från min tid i Australien fick vi besök av en liten mus i Sydney. Titta HÄR om du inte minns.
Den australiensiska musen var visserligen något större, men det var minst lika häftigt att fånga en i skolan idag! Av någon anledning har en öppning upp till vinden på skolan varit öppen, och ett antal möss har tydligen smitit ner i själva skolan. När jag satt i arbetsrummet kom en av lärarna in och frågade om ingen kunde rädda en liten stackars mus som sprang runt i uppehållsrummet i korridoren. Det var nämligen en annan lärare som hade en musfälla i högsta hugg för att försöka fånga in den lilla stackaren.
Jag, som ju har viss musfångarerfarenhet, sprang direkt ut och började till elevernas stora förtjusning försöka tränga in musen i ett hörn så jag skulle få fatt i den. Efter inte alls speciellt lång tid lyckades jag alltså få grepp om den, och tillsammans med eleverna släppte jag sedan ut den i skogen. Hoppas inte den fryser ihjäl inatt bara, men jag tror nog att den hittar något varmt gömställe att krypa ner i.
Dagens goda gärning alltså. Att rädda en mus från ett hemskt öde.
Lärarvikarie
Visst är det kul när läsare hittar tillbaka utan att man ens nämner för dem att man har en ny blogg? Det gör en glad ända in i själen. Ibland behövs det inte så mycket. Tyvärr skulle det dock visa sig att min tanke med ett inlägg om dagen inte uppfylldes direkt. Hm, varför är jag inte förvånad?
Idag har jag jobbat på högstadiet igen. Jag är alltså inhoppande lärarvikarie. Det går till så att jag går upp 6.45 (6.15 om jag ska tvätta håret) varje morgon, gör mig i ordning, och väntar sedan på att skolan ska höra av sig. Detta händer vanligtvis mellan 7 och halv 8, och tjugo i 8 åker jag till skolan om jag behöver jobba. Har inte skolan hört av sig när klockan är kvart i 8 kan jag gå och lägga mig och sova några timmar till.
Jag har fått hoppa in på lite allt möjligt - teater, bild, svenska, religion, engelska och det allra roligaste SPANSKA! Det är ju spanskan jag är mest intresserad av och där jag känner att jag kan bidra med mest. Den här veckan har jag faktiskt bara haft spanska (och engelska med tre specialelever), vilket har varit superkul. Sammanlagt har jag jobbat 40,5 timmar på 12 dagar, vilket känns helt okej.
Hur kommer det sig att jag halkat in på lärarbanan då? Jo, grejen är att på en av mina resor i höstas hade jag med mig en familj från grannsamhället. Mamman håller på med administration och personalfrågor på högstadieskolan och jag frågade henne om de inte behövde någon spanskvikare. Hon blev överlycklig och sa att de behöver vikarie i alla ämnen, så hon anställde mig nästan på direkten. Fast jag var tvungen att träffa rektorerna först, vilket gick bra, och här sitter jag nu. Anna - lärarvikarie.
Det har som sagt varit jättekul hittills, även om eleverna såklart testar en hela tiden. De byter namn med varandra och dummar sig på lektionerna. Men på spanskan har det gått förvånandsvärt bra, kanske för att där känner jag mig trygg och kan improvisera fram bra saker, även om jag inte är förberedd. Kanonbra. Nu ska jag ta en paus från datorn. Det har blivit lite betapet i eftermiddag, trots att jag egentligen borde ha sysslat med annat. Men så kan det bli ibland.
Mitt liv i mitten
Jag hade så fruktansväsrt svårt att komma på ett bra namn till den här bloggen, som inte har något konkret tema. Jag är inte i Spanien, inte i Australien, jobbar inte som au pair eller reseledare (den bloggen blev för övrigt en katastrof, vem kunde ana att tiden skulle rinna iväg så snabbt när man åkte buss genom Europa?), utan en helt vanlig tjej som hankar sig fram i livet. Mitt i livet. Mitt liv i mitten.
Äsch, jag vet att namnet är dåligt, men alla de "bra" namnen var redan tagna. Men kommer någon av er läsare på något fiffigt så hör av er! Förslag emottages tacksamt.
Jag tänkte ta en liten snabb uppdatering för de som inte känner mig privat. Förra vintern var jag i Katalonien som au pair hos en supertrevlig familj, Familjen Vila (http://mittlivsomaupair.blogg.se). Dessför innan jobbade jag som reseledare (den bloggen struntar vi i att nämna) och innan dess var jag i Australien (http://mittliviaustralien.blogg.se). Men min blogghistoria började tidigare än så. Den började i Madrid år 2007, med samma blogg som när jag var hos Familjen Vila, men då var jag hos Familjen Alv.
Efter vintern hos Familjen Vila jobbade jag hela den här sommaren som reseledare än en gång, och nu sitter jag här, en helt vanlig tråkig höst och bloggar om precis ingenting. Av en slump halkade jag in i skolvärlden och jobbar just nu som lärarvikarie på en högstadieskola, men jag kommer berätta mer om det så småningom. De här raderna får räcka för idag. Om en knapp kvart börjar Halv åtta hos mig, och det kan man inte missa om man heter Anna!
