Mitt liv i mitten

Jag är tillbaka i verkligheten igen, safe and sound.

Israel var mycket bra, jag fick se en massa och uppleva och vara med på en blandning av saker. Visserligen finns det saker som hade kunnat vara bättre också, men man ska fokusera på det positiva. Tex att jag var cirka en mil ifrån Gaza, men lyckades undvika alla bomningar som skedde samtidigt som jag var där, eller att jag hamnade i en palestinsk stad i Västbanken med min judiske vän, och ingen attackerade oss, utan vi tvättade bilen och fick en arabisk guide i Jerusalem på köpet. Sådana historier är det som gör en resa minnesvärd!

Nu är jag som sagt tillbaka i vardagen i skolan. Inget speciellt som hänt där sedan sist, utan det rullar på så sakteliga.

I helgen är det kick off med resebolaget, vilket ska bli himlans kul. Att få träffa alla igen, inklusive chaufförerna som också får vara med! Plus att jag ska få vara mentor åt en ny tjej i år, superspännande!

Jag har börjat förbereda mig inför säsongen, med ny fakta till min nya resa, och information om hotell och utflykter. Jag ser verkligen fram emot att få testa en "riktig" resa på riktigt, istället för bara sol och bad som det mest varit hittills. Dessutom ska min älskade lilla Mams få följa med på resan. Det gör det hela ännu roligare naturligtvis!

Nja, så mycket till bloggande har det inte direkt blivit. Mina dagar är fullspäckade som de är redan nu.

Jag var kvar hos klassen i en vecka till, och jag saknar dem något enormt. Jag kom lätt in i klassen och kände mig som en av dem, fast med mer ansvar och makt naturligtvis. Men utan att överdriva så är den klassen en av de bästa på hela skolan, och det vet jag eftersom jag har jobbat i alla 14.

Just nu är det sportlov, vilket är skönt eftersom jag har jobbat två veckor som speciallärare i matte och NO. Inte riktigt resurspedagog alltså, men åt det hållet. Det har varit jättekul och verkligen intressant att få se den delen av skolans värld, och som det ser ut nu så finns möjligheten att jag blir kvar hela terminen ut om de inte hittar någon som faktiskt är utbildad lärare. Fingers crossed!

Igår bestämde jag mig för att hoppa av en delkurs på tyskan. Att plugga 100% och jobba 80% blev lite väl mycket, så nu räcker det med en total på 160%, det känns mer lagom, eller hur? Vi får väl se hur väl det slår ut.

För ett tag sedan fick jag även mitt reseschema inför sommaren. Inte dåligt med tio resor totalt! Fast jag tackade nej till en av dem eftersom jag känner att jag vill vara hemma liiiite mer än föregående år. I år ska jag dessutom få lära upp någn ny förmåga, ska verkligen bli jättespännande och kul!

Så, så ser det ut just nu. Om en liten stund ska jag åka ock klippa mig i Sverige för första gången sedan jag slutade gymnasiet, tror jag i alla fall. Helt otroligt när man tänker efter. Senast jag klippte mig var i april förra året, i Spanien. Innan dess var i januari, i Sydkorea. Innan dess var det nog i januari året innan, på mitt favoritställe i Spanien. Och innan det tror jag att det var hos en sydkoreansk frisör i Australien. Eller nej, jag klippte mig på en campingplats i Australien också. Det var en annan "backpacker" (hon var en medelålders kvinna som jobbat som frisör) som klippte mig där för 50 kronor. Innan det kan det ha varit i Spanien, men jag är inte helt säker. Det jag är säker på är att jag inte är säker på vad jag ska göra med mitt hår idag. Det är långt och inte speciellt slitet, trots att det alltså gått tio månader sedan det sist såg en sax. Och jag vill ha det ännu länge! Men, vi får se hur många cm som ryker idag.

Nu ska vi se om bloggandet kan komma igång igen, men det är väl tveksamt.

Sedan jag skrev sist har det hänt en massa saker. Min pappa dog strax innan jul efter en tids svår cancer, och det är väl inte direkt någon underdrift om jag säger att det var den värsta julen och nyåret i hela mitt liv.

Sista dagen jag jobbade på skolan var första december, och sedan dröjde det ända till 16:e januari innan jag vågade mig tillbaka in i verkligheten igen. Jag jobbade två dagar som vanligt med lite olika lektioner, men på onsdagen fick jag istället börja som elevassistent i en helt underbar klass. Kanske den bästa på hela skolan. Jag hade fem killar under mitt ansvar i 1,5 vecka, och det gick förvånandsvärt bra. Så bra att jag antagligen ska börja som resurspedagog istället på måndag. Det är fortfarande lite oklarheter som måste redas ut, men som det ser ut nu kan det tänkas bli lite mer långvarigt än mina vanliga vikariedagar. Spännande ska det i alla fall bli!

Dessutom har jag börjat plugga tyska på distans, något som visat sig vara mycket mer krävande än vad jag hade trott. Vi får se hur väl det slår ut, eller om jag helt enkelt får nöja mig med skoljobbet. Men jag ska i alla fall ge det ett ärligt försök.

Senare i vår börjar ju resorna till Spanien igen, och det måste jag också förbereda. Meningen är ju att hela tiden förbättra sina kunskaper och kunna göra varje resa så perfekt som bara möjligt. Än har vi inte fått några scheman, men jag väntar med spänning på hur min sommar kommer att se ut.

Jag är inne in bloggpaus. Det har kommit helt andra saker i vägen men jag hoppas kunna återvända hit i sinom tid.

Det har varit en väldigt skönt lovvecka.

Jag har storstädat toaletten och rensat bort hår i duschen.
Jag har för första gången bytt till vinterdäck på bilen.
Jag har sett andra delen i Twilightsagan (ja, jag har väntat både länge och väl med att göra detta, och det beror helt enkelt på att jag velat läsa böckerna innan jag ser filmerna, men tyvärr har jag blivit medtvingad till premiären av fyran, så därför måste jag se de andra filmerna innan jag sätter mig i biosalongen den femtonde).
Jag har sett mitt första avsnitt av Så mycket bättre.
Jag har börjat städa lite i mitt rum.

Och det bästa av allt? Jo, det är en dag kvar på veckan, för imorgon är det söndag!

Den här veckan är det lov i skolan, vilket innebär att jag slipper gå upp i ottan för att kanske jobba. Underbart skönt att kunna sova ut ordentligt.

Planerna för veckan är inte så många. Ikväll är det andra och sista delen i en barnolycksfallskurs jag går på. Jag har tänkt göra en lite mer grundlig städning av badrummet, och eventuellt även mitt rum. För övrigt är det ganska öppet i almanackan.

Idag ringde jag taxibolaget i Malmö hos vilka jag förlorade min mobil när jag var på kick outen. De har fortfarande inte fått in min älskade lilla mobil. Därför har jag nu även skickat iväg en elektronisk anmälan till Skånepolisen för att se om någon ärlig och vänlig själ hittat den och lämnat in den till dem. Man kan ju hoppas i alla fall. Annars blir jag nog så illa tvungen att köpa en ny, och då är det kanske lika bra att man blir så modern av sig att man köper en touchtelefon. Men först och främst vill jag ha tillbaka min gamla mobil. Den är ju faktiskt rosa!

Ännu en helg går mot sitt slut, även om just den här helgen ju faktiskt varit en hel timme längre än de flesta andra.

Som ni säkert vet har det firats Halloween, och jag var på fest där utklädnad var obligatorisk. Jag och min kenyanska kompis klädde ut oss till värsta coolingarna, nämligen Men in Black. Hon som Agent J (Will Smith) och jag som Agent K (Tommy Lee Jones). Vi var definitivt de häftigaste typerna inom milsavstånd.

Förra helgen var jag också utklädd, men då till golfare. Grejen med det var att vi hade kick out med reseledarjobbet, och enligt ingjudan skulle klädseln vara "swingvänlig", vilket jag tolkade som golfklädsel. Tydligen var det bara jag och två andra som nappat på hela idén, för ingen annan hade klätt ut sig utan kom i helt vanliga festkläder. Till och med kontoret. De andra två klädde ut sig tillsammans, den ena som en Tiger och den andra som en Skog. Hänger ni med på poängen med det hela?

Nåja, att klä ut sig är roligt, men det är roligare om alla gör det, inte bara 3 av 100. Därför får man passa på när det vankas amerikanska högtider istället. Undrar vad det blir nästa år?

Till alla som väntat: Jag är tillbaka!

Jag hade så fruktansväsrt svårt att komma på ett bra namn till den här bloggen, som inte har något konkret tema. Jag är inte i Spanien, inte i Australien, jobbar inte som au pair eller reseledare (den bloggen blev för övrigt en katastrof, vem kunde ana att tiden skulle rinna iväg så snabbt när man åkte buss genom Europa?), utan en helt vanlig tjej som hankar sig fram i livet. Mitt i livet. Mitt liv i mitten.

Äsch, jag vet att namnet är dåligt, men alla de "bra" namnen var redan tagna. Men kommer någon av er läsare på något fiffigt så hör av er! Förslag emottages tacksamt.

Jag tänkte ta en liten snabb uppdatering för de som inte känner mig privat. Förra vintern var jag i Katalonien som au pair hos en supertrevlig familj, Familjen Vila (http://mittlivsomaupair.blogg.se). Dessför innan jobbade jag som reseledare (den bloggen struntar vi i att nämna) och innan dess var jag i Australien (http://mittliviaustralien.blogg.se). Men min blogghistoria började tidigare än så. Den började i Madrid år 2007, med samma blogg som när jag var hos Familjen Vila, men då var jag hos Familjen Alv.

Efter vintern hos Familjen Vila jobbade jag hela den här sommaren som reseledare än en gång, och nu sitter jag här, en helt vanlig tråkig höst och bloggar om precis ingenting. Av en slump halkade jag in i skolvärlden och jobbar just nu som lärarvikarie på en högstadieskola, men jag kommer berätta mer om det så småningom. De här raderna får räcka för idag. Om en knapp kvart börjar Halv åtta hos mig, och det kan man inte missa om man heter Anna!