Mitt liv i mitten

Det är bara torsdag, men jag längtar till helgen. Det har varit en ganska jobbig vecka och jag skulle verkligen behöva vila ut ordentligt.

I tisdags hade jag ett ämne som jag hittills inte haft, hemkunskap. Uschanimej, jag fick ha en femteklass direkt på morgonen, och ja, de skötte sig någorlunda, men de hade ju femhundra frågor samtidigt. Hur ska man skära potatisen? Hur länge ska det koka? Vilken värme ska det vara på? Var är matfettet? Gör jag rätt nu? Ser detta bra ut? osv osv... De gjorde pastagratäng och de flesta lyckades få sina ganska bra.

Värre var det med åttorna efteråt. De skulle göra fiskgratäng, och det var tre killar som lyckades bränna sönder alltihopa så det inte gick att äta, och en annan kille brände en kastrullbotten. Yiihaa! Men skolan står kvar i alla fall, så den brann inte upp.

Igår hade jag bara bild hela långa dagen. Jag måste säga att det är nog det tråkigaste ämnet man kan ha som lärarvikarie. Man bara sitter där eller går runt och kollar på vad ungarna gör för något. Riktigt utmanande med andra ord. Men, men, man får ta de tråkiga ämnena också, helst utan att klaga för mycket.

Idag blir det förhoppningsvis lite tyska. Jag har redan pratat med tyskläraren och hon har gett mig instruktioner för både idag och imorgon. Så det ska bli lite roligare. Dock vet jag inte om jag får något mer i eftermiddag, för hon har bara två lektioner på förmiddaggen. Men å andra sidan skulle det vara rätt skönt att komma hem vid lunch och bara ta det lungt för en gångs skull.

Då sitter jag här igen, väntandes på att skolan ska ringa.

Jag är helt i ordning, kläderna är på, sminket och håret är fixat, frukosten äten och tänderna borstade. Det enda som saknas nu är ett ynka litet samtal eller sms om att jag ska jobba idag. Vanligtvis hör de av sig strax innan halv åtta, men det kan bli så sent som tio i. Därför sitter jag nu här och väntar. Ringer de inte går jag och lägger mig och sover ett par timmar till.

I eftermiddag ska jag nämligen köra till Göteborg en vända, och då gäller det att vara utvilad. Men, vi får väl se vad som väntar.

På begäran kommer här en uppdatering om min veckan.

Det har varit en vecka full av jobb, 8.00-15.15 varje dag. Jag minns knappt dag för dag längre, men jag har haft en hel hög med ämnen: Bild, spanska, svenska, engelska, språkval med både svenska och engelska, kemi, biologi, matematik och geografi. Jag har säkert glömt något, men det börjar bli så mycket att jag inte längre kan hålla reda på allting.

Det roligaste är såklart spanskan, men även kemi och biologi har varit intressant att ha. Jag har haft genomgång på både syror och baser och en cells olika delar. Och faktum är att jag tror att eleverna lärde sig något, eller man kan ju hoppas i alla fall.

Fredagen var den mest kaosartiga dagen under hela min lärarvikariekarriär hittills. Tisdagen var visserligen en utmaning, jag tror det var 6-7 lärare som var borta, och vi var 4 vikarier, inte jättevanligt på en ganska liten högstadieskola. Men i fredags var vi bara två, och när vi gick igenom dagens sysslor tillsammans med rektorn såg allting bra ut. Jag skulle ha språkval engelska, och två vanliga engelsklektioner plus en i svenska, och den andra tjejen skulle ta lite SO-ämnen. Inga konstigheter.

Problemet uppstod när jag av en slump fick höra av en annan lärare att det stod en klass som skulle ha svenska som inte hade någon lärare. Då visade det sig att ytterligare en lärare var sjuk. Jag tog då tag i saken och höll i både språkvalet och svenskan. Samtidigt. Som tur var befann sig klasserna i två lektionssalar väldigt nära varandra och dessutom hade jag och svenskspråkvalsläraren slagit ihop våra klasser för att de skulle få titta på en film om gymnasieskolan, så hon kunde sköta om dem ganska mycket på egen hand.

Eleverna som hade svenska fick läsa sina bänkböcker och fick dessutom sitta var de ville i skolan, och de flesta satt i sofforna i uppehållsrummet. Det förvånade mig att varje gång jag kom dit för att titta till dem så satt de faktiskt tysta och läste. Duktiga åttor.

Nästa lektion skulle jag ha engelska, men då skulle den andra sjuka läraren ha svenska som språkval. Ännu en krock alltså. Den löste jag med att eleverna som skulle ha engelska fick fortsätta jobba med sina arbeten om Sports på egen hand, dock inne i klassrummet, och språkvalseleverna fick läsa bänkböcker eller plugga till eventuella prov. Direkt efter dessa två lektioner skulle jag ha ytterliggare en engelsklektion med en niondeklass som brukar gå mig på nerverna. De skulle skriva en filmrecension, men en ganska komplicerad sådan, och det var kaos av värsta sorten. Slår man upp kaos i en ordlista skulle man kunna få fram en bild på lektionen i fråga. Så trött blev jag på oordningen. Problemet låg lite grann i att eleverna inte förstod uppgiften och det dessutom inte fanns tillräckligt med instruktionspapper till allihopa. Så läraren kommer få problem på tisdag när recensionen ska vara inlämnad, men jag har förvarnat henne.

De här fem lektionerna hade jag på tre timmar, så när det var dags för lunch var jag ganska slut på energi. Men dagen var ju inte slut, utan jag hade ännu en lektion, i svenska med samma åtta som jag hade engelska med på förmiddagen.

Som tur var fick jag ihop en superbra lektion där vi hade en mycket intressant diskussion om hur man är en bra lyssnare, både när man pratar med någon och när man lyssnar på en presentation i klassrummet. Efter den lektionen kände jag mig konstigt nog full av ny energi och kunde ha haft fler lektioner. Men, man ska ju sluta när man är på topp, och det var rätt skönt att gå ner till expeditionen och hålla lite koll på eleverna i uppehållsrummet istället.

Det var min jobbvecka det. Många lärare som varit både sjuka och lediga, och nu återstår att se hur den här veckan utvecklar sig. Jag måste bara tillägga att det roligaste nästan var i fredags, vi bestämde aldrig med rektorn att vi skulle jobba, men eftersom jag visste att det var två (blev ju som bekant tre) lärare som skulle vara borta så bestämde jag mig för att köra dit, trots att han inte ringt på morgonen. När jag kommit ungefär halvvägs ringde han och blev glatt överraskad när han fick höra att jag redan var på väg. Det samma gällde den andra vikarien, hon var också på väg när han ringde henne. Det är rätt bra när vikarierna har så pass bra koll att de kommer utan att de ens blivit inringda. Det kallas plikttrogenhet.

Oj, oj. Idag var en fullspäckad dag.

Lovet har ju som sagt var tagit slut, och det kändes idag. Tio i åtta ringde de från skolan och bad mig komma dit, vilket jag ju naturligtvis ville. Det började med att jag skulle ha tre lektioner bild och två lektioner biologi. Två olika ämnen och två olika lärare. Inte så konstigt.

Men sedan blev spanskläraren sjuk och gick hem, så då fick jag ta det istället för första timmen biologi. Så det slutade alltså med tre olika ämnen, för tre olika lärare. Snacka om att känna sig ombytlig och lite smått schizofren. Men kul har det varit. Roligast var faktiskt spanskan (inte så konstigt eftersom det är det jag vill ha) och biologin (mindre otippat). Bilden är minst rolig eftersom de bara ska sättas i arbete och sedan hållas på en relativt lugn nivå, vilket inte alltid är så lätt minsann.

Imorgon blir det något liknande. Jag vet bara att jag ska jobba hela dagen, men vet fortfarande inte vad det blir för lektioner. Spännande...

Jag glömde skriva en sak! Idag fångade jag för andra gången i mitt liv en mus med mina bara händer!

Om ni minns från min tid i Australien fick vi besök av en liten mus i Sydney. Titta HÄR om du inte minns.

Den australiensiska musen var visserligen något större, men det var minst lika häftigt att fånga en i skolan idag! Av någon anledning har en öppning upp till vinden på skolan varit öppen, och ett antal möss har tydligen smitit ner i själva skolan. När jag satt i arbetsrummet kom en av lärarna in och frågade om ingen kunde rädda en liten stackars mus som sprang runt i uppehållsrummet i korridoren. Det var nämligen en annan lärare som hade en musfälla i högsta hugg för att försöka fånga in den lilla stackaren.

Jag, som ju har viss musfångarerfarenhet, sprang direkt ut och började till elevernas stora förtjusning försöka tränga in musen i ett hörn så jag skulle få fatt i den. Efter inte alls speciellt lång tid lyckades jag alltså få grepp om den, och tillsammans med eleverna släppte jag sedan ut den i skogen. Hoppas inte den fryser ihjäl inatt bara, men jag tror nog att den hittar något varmt gömställe att krypa ner i.

Dagens goda gärning alltså. Att rädda en mus från ett hemskt öde.